När man skaffar sig eller blir med häst kommer också ett stort ansvar att lära sig hur hästen fungerar. Människan har genom avel skapat hästar för olika användningsområden men i grunden är de fortfarande samma gräsätande hovdjur. Därför är det viktigt att ta hänsyn till hästens biologiska förutsättningar vid all utfodring. Detta kräver ingående kunskaper om hästens naturliga beteende, fodersmältning och ämnesomsättning för att den skall må väl såväl psykiskt som fysiskt.
Hästens ämnesomsättning
Hästen är i grunden ett bytesdjur, gjort för att leva i flock. Hästens näringsbehov beror på dess storlek, ras, temperament, träningsintensitet och om den är dräktig, digivande eller växande.
Hästar i frihet betar eller söker föda mellan 16–20 timmar varje dygn. Detsamma gäller hästar som har fri tillgång på grovfoder. Ätbeteendet samspelar med hur hästen bryter ned den föda den äter, och om man tar en titt på hästens mag-tarmkanal, så är det i jämförelse med andra djur tydligt att grovtarmen, det vill säga de olika delarna av tjocktarmen samt blindtarmen, hos hästen har en central roll i fodersmältningen.
Saliv utsöndras först då hästen har något i munnen, och ju mer hästen tuggar, desto mer saliv utsöndras. I magsäcken blandas fodret med magsaft, som har till uppgift att göra innehållet surt (lågt PH-värde) och påbörja nedbrytningen av fodret. Fodret stannar inte i magsäcken särskilt länge utan fortsätter ganska snabbt till tunntarmen. Där bryts de ämnen ner som hästens egna enzymer klarar av. Därefter följer grovtarmen, som består av blindtarmen följt av stora och lilla kolon.
De näringsämnen som inte brutits ner och tagits upp i tunntarmen går vidare till grovtarmen.
Grovtarmen är stor hos hästar och i denna är det egentligen inte hästen själv som bryter ned fodret, utan det vi kallar tarmfloran som gör jobbet. Tarmfloran består av olika mikroorganismer, som är specialiserade på att bryta ner fibrer och andra näringsämnen.
Det är viktigt för hästens välmående att tarmfloran fungerar som den skall, blir det störningar i balansen mellan de olika mikroorganismerna kan allvarliga problem följa som kolik, diarre och till och med fång.
